Muppmuff

Muppmuff
Daterat: Tisdagen den 1:a mars 2005 kl 12:51	Läst: 4 gånger
Jaha, så var man tillbaka i vardagen. En vecka av kuligheter är förbi. Det började med en 12 timmar lång bil, varav 1h40m spenderades på en färja mellan någon dansk ort och rostock. Det blev så här eftersom vi varit ute i sen tid och trelleborg-rostock var fullbokat. Men jag klagar inte. Efter dessa 12 timmar var vi i Zwickau där vi hämtade Till. Sen tog det ytterligare 2-3 timmar innan vi var framme vid resans mål. Bozi Dar. Tjeckiska för gudagåvan och centrala Europas högst belägna ort (ort, inte berg!) Då iPoden var på lagning kunde jag inte använda den under resan, så jag lånade mammas cdspelare och lade i ”A change of seasons” vilken jag tänkte var den enda skiva jag pallar lyssna på uteslutande i en dryg vecka. Den förgyllde iaf 2 timmar av vägen ned, och minst en timme varje följande dag. Tillbaka till BD. Snö. Snö överallt. Tonvis av snö. Jag har aldrig funderat hur det skulle vara med drygt 1½ meter snö. Men det var vad det var där. På vägen ned från gränsövergången till BD (några hundra meter) upptäckte jag att det låg stora snökullar längs vägen, uppskottade av lokalbefolkningen. Inne i stan blev det inte bättre. Alla vägar var plogade, men ändå täckta av åtminstone någon decimeter hårt packad snö. Längs husmurarna låg gigantiska snödrivor och parken var en enda stor snöhög. Hotellet, med samma namn som orten, var lite klurigt att hitta rätt på. Det låg mycket längre från huvudvägen än vad vi väntat, och väl där upptäckte vi snabbt att det inte fanns någon reception. Jag knäckte dock nöten när jag gissade att restautangen fungerade som detta. Rummen var fett mycket finare än förra årets hotell, trots att både var trestjärniga. Sällskapet fick även 3 seperata rum (på fem pers) till skillnad från ett vagt avskiljt dubbelrum förra året. Sängarna var hårda, men sköna iaf de första dagarna. Dushen var lite konstig, dörren gick inte riktigt att stänga, men vi upptäckte snabbt ett litet trick för att få den att funka. Vi hade 14 kanaler, varav den tyska musikkanalen Viva var den enda som intresserade mig. Restaurangen som hetter Excalibur var medeltidsinspirerad med påkostad inredning i form av svärd och pikar m.m. Blabla: Dag 2(första dagen efter ankomst): Sofia och Till slöar. Jag och pappa åker till Neclid (det större systemet intill staden). Går med på ett åk i blå backe innan röd, 1 blir 2. 2 blir 3 när vi upptäcker att vi tagit fel lift (2 liftar brevid varandra varav en går till de brantare backarna (transportlift) och en bara är för backen intill. ”Återlär” mig snabbt både hur man åker bräda och lift. Kan nog konstatera att jag under slutet av dagen var bättre än förra året. På eftermiddagen får vi ett telefonsamtal och åker tillbaka till de blå backarna för att åka med småttingarna (Till och Sofia). På kvällen åker vi kvällsåkning på Novara (eller något sådant) som är det mindre systemet intill staden. En blå pist + offpist (mmm i blå lutning...) + en serie hopp duger gott för 1½ timme. Dag 3: Resa till Prag. Till skillnad från förra gången fick vi lite tid där också. Åt mat på fin restaurang och tog en båttur (turisttur) på floden. Köpte ett Urquellglas. Dag 4: Neclid med småttingarna. Mest rött. Upptäckte ett plogspår (larvfotsspår) som var SKITKUL att åka i. Bra träning också då det kräver bra brädbalans för att åka i denna ojämna hårda snö. På kvällen blev det Novara igen (neclid har inte kvällsåkning). Klarade hela serien på 5 hopp och lyckades även flyga lite grann. Väldigt mycket snö i luften och rätt hård vind gjorde dock åkningen rätt jobbig (min halsduk frös till is). Hade väldigt ont i vaderna hela dagen, där skorna tar slut. Dag 5: Först de röda backarna i Neclid, sen, kanske den roligaste tiden av all, åkte flera timmar i spåret. Under spåret i offpist fanns även två ½metersvallar gjorda av plogen då den kört ”från sida till sida” i backen. Gjorde flera, för min del, väldigt höga hopp här. Kom lugnt en meter upp i luften utan att böja benen. Sköna laddningar i djupsnö, tillskillnad från hoppen i pisten. Rätt bull om man föll dock, rätt svårt att komma upp om man sjunker ned 2 dm när man landar, och armar och ben sjunker längre när man försöker ta sig upp. Kväll Novara. Då jag blivit mycket bättre under gångna tiden föll jag sällan i hoppserien. Fedeskoj. Dag 6: Småttingarna åker Fischtelbergbahn till någon ort, och sen vidare till Zwickau. Till ska gå i skolan. Sofia ska följa med. Vi var i Oberwiesental så vi tog chansen att åka upp på sydöstra tysklands högsta berg, med världens äldsta kabinliftlinje. Kvällsåkning igen. Gick väl hyfsat... Dag 7: Tog bilen med pappa till Klinovec, systemet som vi åkte i förra året. Åkte dock upp på högberget och åkte där. Där åkte vi inte förra året. Åkte fedesnabbt (föga bromsningar på en lång pist ger HÖG fart) på en jättehärlig blå pist. Tröttade ut musklerna i flera röda. Vi upptäckte vad grön pist betyder (privat) då vi efter att ha åkt på en sådan fått betala en del för att åka en lift utan kort. Parkeringen ligger mellan ”högberget” och ”miniarean”. Så vi åkte dit. Pappa kom dock på att han glömt skor längst ned i miniarean (men åker ned dit från parkeringen, se dålig bild under). Han behövde även lämna sina stavar i skidshoppen mellan högberget och miniarean. Jag fick bege mig ned. Åkte ned till botten av miniarean med stavar i händerna. Hämtade skorna, hängde runt halsen. Tog en lift uppåt, upptäckte att jag tagit fel lift. Hoppade av, åkte till en annan, åkte upp. Måste sett rätt lustigt ut. Lämnade stavarna, blev upphämtad, stack hem. Bild utesluten då helgon inte stöder Ascii (eller hur det stavas) Kvällåkning igen på kvällen. Blev inte så mycket då jag fick stora smärtor i vänstra foten, som börjat böjas inåt av all åkning. Fick inte köpa någon alkohol alls, vilket jag tycker är konstigt. Det är ju ingen moralisk fråga längre utan snarare en ekonomisk. Vill jag bli full blir jag det, frågan är hur mycket pengar jag ska behöva spendera. Mina föräldrar tycker tydligen att jag ska bli urfattig varje gång jag dricker, även om inte priset skulle spela en större roll för hur mycket jag dricker. Får dock dricka hur mycket jag vill därnere. Blev ett par öl om dagen i genomsnitt. Puckopäron. Nog ska jag tjuvdricka all pappas tjeckisk öl alltid. Var kul när mamma gnällde på pappa när han sade att vi inte han med bordershop (mamma skulle ha vin, pappa hade redan sin öl) för färjan snart gick. Men då mamma blev väldigt ledsen blev det bordeshop ändå. Konstigt att hon inte fattar hur jag känner mig... Hemfärden var väldigt jobbig. Vi skulle hämta sofia, och äta i Zwickau, sen åka i full snöstorm, skiftandes till halvfint väder lite hela tiden, hela vägen till Sassnitz på Rugen. Rätt mycket längre än till rostock. Sen tog båtfärden 3h40min, dvs mer än dubbla tiden. Färjan kom fram kring 3 på natten, vilket betyder att man vill sova på båten. Men vi var där lite sent (marginalen försvann till snöyran) och fick inga ”skönstolar”. Fick därför halvsova på 3 sammanställda stolar. Inte kul. Kom hem och sov till 10. Wowade hela dagen. Pallade inte med matten som jag skjutit upp hela lovet (räknade ikapp på lektionen idag dock). Over and out.